debutsky HemBöckerBeställSagtFörfattarenResponstomSuomeksi
lasarresponstidningsklipp

Läsarnas kommentarer om Skuggor av svek:

10.7.2013
Susanne Adamsson, Jönköping, Sverige
Jag gillade verkligen Skuggor av svek. Intressant och med lite intriger av olika stor skala, gör boken till något man vill läsa mera av. Adrian har det inte alltid lätt med sina känslor, vilket för mig gör honom väldigt mänsklig och gör att jag vill fortsätta att läsa boken. En av de bästa relationsromaner jag har läst på länge.

14.1.2013
Christoffer Hansson, Esbo
Jag gillade Skuggor av svek, fastän den egentligen inte hör till den genre jag brukar läsa. Boken föll mig ändå bra i smaken, den är välskriven och bra korrekturläst. Roligt är det också att känna igen platserna författaren skriver om.
Tempot i boken är ganska bra, kapitlen relativt korta. Det gillar jag också. Väntar nu bara på nästa bok!

8.1.2013
Nina Forslund-Ouvinen, Lovisa
Jag gjorde äntligen en sak som jag länge hade planerat, nämligen läste Caritas böcker, alla tre efter varandra.
Och jag är imponerad, överraskad och full av beundran.
Eländigt väder var det under helgen efter jul - grått och vått. Men jag låg nerbäddad i soffan med böckerna (och julchokladen inom räckhåll) i tre hela dar och bara läste och njöt. Tack!

2.11.2012
Nina Antas, Lovisa
Jag tyckte mycket om Skuggor av svek, kanske mest för att den där lite arroganta och bortskämda
Adrian blir mer och mer komplex. Han har fått ett djup som jag gärna vill se mer av. Jag har alltid gillat honom och ansett att de upplevelser som han varit med om mycket väl kan hända i "riktiga" livet och inte bara mellan bokpärmar. Jag gillar honom bara mera och mera.... Jag väntar på fortsättningen!

23.10.2012
Regina Backman, Luxemburg
Det var ett klokt beslut av Carita att satsa lite extra på pärmen. Jag gillade den. Den är vacker, välgjord, med bra typsnitt för bokstäverna och välvalda färger. Boken känns till och med behaglig att hålla i handen. Ett bra val!Texten i boken är flytande, smidig, naturlig, dialogerna fungerar. Det verkar som om Carita brukar lyssna till hur folk egentligen pratar för att sedan återge det, och det är en konst.Däremot har jag fortfarande inte blivit du med huvudpersonen i boken, Adrian. Hans sexfixering tröttar ut mig, och velande i kärleks- och känslofrågor gör mig halvtokig. Men man måste ju inte alltid gilla de personer som man läser om!

28.10.2012
Annika Lindfors, Liljendal
Jag har de båda andra böckerna och rent ut sagt dreglade vid blotta tanken på att få den tredje i min hand. Den dagen boken damp ned i posten var min lycka gjord, jag bokstavligen slet bort pappret för att komma till konfekten. Lite svor jag nog över att Carita packat in dem så väl, jag förlorade dyrbara sekunder.
Jag började läsa och det sista jag ville, var att lämna den på hälft, men jobbet och diverse andra saker kom emellan. Nu på höstlovet läste jag boken. Lite rädd var jag nog, tänk om mina förväntningar är för höga och jag blir besviken? Ofta när man väntar på något, har man för stora förväntningar och man blir besviken, men när mina ögon vilade på den sista punkten, tänkte jag ”YES!”.
Om det är något jag inte gillar, så är det böcker, som slutar dåligt. Denna bok slutade med glädje, det är en annan sak om glädjen håller i vad gäller nästa bok, men väntan är i alla fall fylld med glädje. Om man frånser berättelsen om Adrian och hans liv, gav beskrivelsen av omgivningarna mej mycket. Men för att få ut det jag fick av denna del, bör man ha bott i området och följt med livet på orten. Så för mej är boken inte bara en berättelse om Adrian, utan den beskriver nog också livet ”ut i vår lilla hage”.
Boken är dessutom skriven så, att man med lätthet kan njuta av den och följa med, trots att man inte läst de andra.
Efter år av väntan har jag äntligen fått min tillfredsställelse, cirkeln är sluten och vi är tillbaks till utgångspunkten. När kommer nästa bok?

7.10.2012
Ingrid Levander, Gotland
Jag tycker bra om Skuggor av svek också, även om den inte lockade till sträckläsning så som Uppdrag Utrotning gjorde.
Dilemmat när man läser en bok som är en uppföljare, är att författaren, för att även nytillkomna läsare ska kunna hänga med, måste upprepa en hel del bakgrundsfakta och då blir det lite tjatigt ibland. Man ska nog ta en paus och inte läsa böckerna så nära inpå varandra som jag gjort.
Boken bjuder trots allt på en hel del spänning och Adrian skildras som en mera sympatisk och ansvarskännande person än i den förra boken. Och hans gode vän Anders blir jag mer och mer förtjust i. Tänk att ha en sån kompis!
Jag hoppas att Carita kommer att skriva en fortsättning, så att man får veta hur det kommer att gå för Adrian och Esther!

Läsarnas kommentarer om Uppdrag Utrotning:

24.9.2012
Ingrid Levander, Gotland
Jag tycker om boken. Speciellt Adrians och Lucas förhållande är beskrivet på ett väldigt ömsint och innerligt sätt. Lite mer sexskildringar är det in den här boken jämfört med de "vanliga" svenska deckardrottningarnas alster, men ingenting som stör en pantertant. Men om vi alla är mer eller mindre bisexuella vet jag inte om jag går med på :-)

Upplösningen var väl kanske inte helt oväntad, men jag hade ändå svårt att släppa boken innan jag fick se hur det skulle gå för Adrian och Lucas i jakten på mördaren.

13.3.2011
Hanna Lans, Billdal, Sverige
Uppdrag Utrotning läste jag klart på en dag. Det blir så med böcker med ett gott flyt i, en god historia och när den är välskriven. Särskilt tyckte jag att dialogerna var oerhört trovärdiga. Jag tyckte också att det var riktigt roligt att läsa en bok som utspelar sig i Finland. Pinsamt nog har jag aldrig läst någon som gjort det. (Om inte Mumintrollet räknas, men det är ju en fantasivärld.)

12.10.2010
Christina Stenvik, Härpe Lovisa
Böckerna Horny24 och Uppdrag utrotning fascinerade mig trots att jag inte är någon deckarfan. Böckerna var medryckande från första till sista sidan. Horny24 hade en hårdare stil, ämnet ligger i tiden liksom även behandlingen av regnbågsfolket i Uppdrag utrotning. Bägge har en bra geografisk inraming och givetvis är det av intresse att läsa en så utpräglad östnyländsk deckare. Vi har även läst Tina och Ove Pauls deckare från Sarfsalö. Men jag tycker att Debutskyböckerna har en mer enhetlig intrig och ett levande språk. I Uppdrag utrotning har Adrian vuxit, kanske hittat kärleken. Den boken är mera stilren och behärskad. Samtidigt blev Adrian något mjukare. Vi blir i väntan på vidare utveckling av Helsingfors Dagblad och dess nyhetsvakna Debutsky.

18.4.2010
Michaela Enholm-Suvilehto, Helsingfors
Vill tacka för en underhållande bok, igen! Adrian är allt en fascinerande filur. Den där fåfängan får mig att skratta. Till exempel alla hans kläder och hur allt är uttänkt till punkt och pricka.
Tänk att han fattade tycke för Lucas i alla fall! Deras förhållande var vackert. Författaren beskriver homosexualiteten på ett sätt som säkert fick många att ändra inställning till den, till det positiva alltså. Jag blev redan lite orolig över Lucas där mot slutet... Vilken tur att det jag fasade för inte skedde!
Väntar, som säkert många andra, på att få läsa fortsättningen, hur ska det gå för Adrian, Lucas, Anna, kanhända Esther?
Jag fick mig ett gott skratt då Lucas och Adrian gick upp över åsen och såg "ett fult vattentorn" och gick till Kuckustenen. Mitt uppriktiga tack!

24.9.2009
Monika Grönqvist, Pernå
Horny24 var superbra! Är nu tvungen att sova några nätter innan jag börjar läsa följande bok... Intressant var att känna till platserna där romanens karaktärer rörde sig. Fick till och med en "feeling" att jag på riktigt kände Johanna Anderson från Lappträsk. Boken blev ännu mera intressant mot slutet, som var överraskande. Stackars Adrian! Jag rekommenderar boken åt alla!

28.8.2009
Catarina Ekström (f. Granberg)
Tyckte väldigt mycket om bägge böckerna! Ser fram emot den tredje.

6.3.2009
Annika Lindfors, Liljendal
För det mesta läser jag facklitteratur, jag har inte läst romaner på länge och hade nog inte räknat med att göra det heller, eftersom Sidney Sheldons produktion har upphört. En bekant konstaterade att Horny24 är en jädrans bra bok och undrade om jag läst den.
Nej, jag hade inte läst den, men varför inte? Så jag beställde både Horny24 och Uppdrag Utrotning och jag är verkligen glad att jag gjorde det. Båda böckerna fångade mej från första stund och jag blev nyfiken på vad som skall hända och hur kommer det att gå. Det kändes nästan som om jag var en fluga i taket som följde med handlingen i verkligheten...
Jag gillar Adrian i helhet som person. Ibland lider han nog av överdriven fåfänga, men vem är perfekt? Jag upplevde honom som en genuint ärlig och känslig person trots sin professionella självsäkerhet.
Prostitution och homosexualitet behandlas på ett verklighetstroget sätt. Prostitutionens svarta värld består av mera än endast att sälja sex och homosexuella är ju en minoritet i vårt samhälle. Trots att böckerna behandlar allvarliga saker, finns där också humor, som fick mej att dra på munnen vid flera tillfällen.
Horny24 var lite mera djupgående än Uppdrag Utrotning. Jag gillade båda böckerna, men måste jag välja en till bättre, då väljer jag Horny24 av den enkla orsaken att där fanns mera att läsa!
Det jag uppskattade mycket var att båda böckerna slutade ”lyckligt” på ett trovärdigt sätt. Adrians liv och hans sökande efter sig själv går vidare, vad som kommer att hända härnäst vet jag inte, men alla dörrar har lämnats öppna och jag ser med spänning framemot bok nummer tre.

6.10.08
Christine Grandell, Grankulla
Det dröjde lite innan jag blev bekant med alla personerna, dom är rätt många namngivna. Men så plötsligt blev det spännande. Att intrigen var förlagd till för mig kända trakter gjorde det hela mera intressant. Slutet kom lite överraskande enkelt. Jag hade redan börjat misstänka en annan person...
Men det var underhållande läsning med sex, kärlek och mord som det tillstår en bra deckare.
Författaren skriver en bra svenska, något som inte alls är självklart i dag. Texten kunde ha förtätats, en del onödiga förklaringar kunde ha strukits. I övrigt njutbar läsning. En bok man bara måste läsa till slut.

• Författarens kommentar: I slutet av boken finns ett persongalleri att ta stöd av för den som inte läst Horny24, eller som annars tycker att karaktärerna är lite väl många.

18.7.08
Thomas Holmqvist, Linköping, Sverige
Jag gillar dina karaktärer, finns mycket man vill veta om dem. Tycker du berättar din historia på ett snabbt och läsvärt sätt. Kanske tycker jag du lämnar Adrians möte med Esther lite väl fort, man hinner liksom inte riktigt med där, helt plötsligt kretsar allting kring Lucas. Du hade helt klart kunnat skriva hundra sidor till.

• Författarens kommentar: Jag hade gärna skrivit 100 sidor till, gjort karaktärerna djupare, fått med mer detaljer. Men då manuset till min första bok refuserades av ett förlag för att det var för omständligt, valde jag att göra en kort och intensiv historia av Uppdrag Utrotning. Men tredje bok blir nåt mittemellan 187 och 327 sidor.

15.7.2008
Nina Antas, Lovisa
Började läsa Uppdrag Utrotning igår kväll och var tvungen att läsa den färdigt i dag på lunchrasten... Jag ser redan fram emot följande bok!

19.5.2008
Maud Weckman, Tidaholm, Sverige
Jag beställde Caritas bägge böcker och så fort dom kom började jag läsa, hade svårt att få något annat gjort ville bara fortsätta läsa och få veta mer om Adrian... Böckerna var underbara och för min del kunde den andra varit lika lång, man vill ju bara ha mer... Dom var erotiska, roliga, spännande och sorgliga - jaa helt fantastiska. Nu väntar jag bara på bok nr 3, ska bli spännande att se vad som händer med Adrian & Lucas...blir det nåt där tro?
Kramar från Sverige.

18.5.2008
Thomas Rosenberg, Lovisa
(Klicka för att öppna nytt fönster)


13.5.2008
Minna Österholm, kontaktchef, Lappträsk

Som ett litet otåligt barn slängde jag mig över Uppdrag Utrotning när den damp ner i postlådan. Lärde mig efter att ha läst Horny24 att vad som helst kan hända. Uppdrag Utrotning, med sina 187 sidor, kändes flytande och snabbare än Horny24. Jag gillar fortfarande Adrian - mannen med klädskåpet i ordning och en ständig längtan efter perfektionism, men ack så sårbar innerst inne. Blev smått förvånad över att den Adrian jag trodde mig känna var så pass öppen för att "fördubbla sina chanser". Adrian har definitivt lämnat sina spår i mig och jag väntar på en fortsättning. Det gläder mig att jag fått läsa i Caritas blogg att det finns möjlighet till nio böcker till i serien.

12.5.2008
Regina Backman, översättare, Luxemburg/f.d. Strömforsbo


Det var med ganska blandade känslor jag började läsa Uppdrag Utrotning. Jag visste att jag inte hade lust att läsa en ”gökbok” till. Till min stora lättnad lyckas Adrian och andra figurer i boken hålla sina familjejuveler relativt väl inlåsta, något som jag ser som ett plus. I Horny24 blev det lite för mycket av det goda. Jag var också orolig för att bögtemat skulle kännas onaturligt, men det gjorde det oftast inte. Det var endast en gång jag vred mig olustigt i stolen, när Adrian och Lucas diskuterade sex män emellan. Den diskussionen kändes lite som en petpedagogisk grundkurs i homosexualitet för dummies. Jag hade velat stryka den.

Jag gillade humorn som skymtade ibland i dialogerna, till exempel i
samband med den kexmumsande kommundirektören som funderade vad han skulle göra om marthorna rök ihop med varandra. Redaktionslivet tyckte jag också om, precis som i förra boken. Och språket flyter.
Men någon gång stannade jag upp, smakade på orden, främst ordföljden, blev fundersam.

Jag tycker inte om Adrian som person. Ena stunden för han ett jädrans liv för att han hittat ett vykort från en man hos sin flickvän, andra stunden har han inga problem att få sina egna byxor ner för vare sig män eller kvinnor. Men då heter det att han söker sig själv! Bah! Gubbe! Jag känner att jag kommer att bli irriterad om han inte hittar sig själv snart. Jag gillade inte heller beskrivningarna av kvinnorna som undfallande, Anna som förstår, Anna som kommer till flygplatsen för att hämta Adrian i slutet av boken. Förståelsefulla kvinnor finns det redan för mycket av i den här världen.

Men på det hela taget skulle jag säga så här: Det tar sig, som brandmannen sade!

Läsarnas kommentarer om Horny 24:

Jan-Krister Boman, Stockholm, kulturutvecklare mellan Sverige-Finland

Horny24 är en exotisk och spännande roman. Boken beskrivs dock som en erotisk relationsroman om två ensamma och vilsna själar som träffas på en chatsida på nätet. Adrian Debutsky kommer från en framgångsrik familj från storstaden och Johanna Anderson från enklare förhållanden i småstaden.
Första halvan av boken är en upptrappning av intrigen och för läsaren runt huvudpersonernas liv och leverne. Ibland kanske det är för mycket beskrivet men ibland saknas även mer information för att få en hel bild.
Adrian ges i början en beskrivning av att vara en fullblodad narcissistisk egotrippare, men utvecklar sig till att bli en allt mer empatisk person ju längre berättelsen går framåt. Spännande är att ta del av intrigerna på tidningsredaktionen i Helsingfors, men lite väl förutsägbart med händelserna dit tidningens reportrar rycker ut till.
Lappträsk där Johanna inledningsvis bor är inte mer skildrat än hur det är i hennes stockstuga. Man blir lite nyfiken på hur det annars kan vara där eller har varit. Likaså skulle skildringarna av Lovisa kunna ha varit mer fylliga än badplatsen och ett besök på hotell respektive begravningsplatsen. Helsingfors får av naturliga skäl mer utrymme.
Frågan är för vem boken är skriven. På ett antal ställen så förekommer finska uttryck som man blir lite nyfiken på. Vad är exempelvis Ruttopuisto och Kumpulan kovis. Kunde detta ha skrivits på svenska utan att berättelsen blev sämre ? Eller borde en förklaring ges på annan plats i boken? Många utryck är charmiga om än ej helt förståliga. Exempelvis vad är handrygg och överlopps eller klåpat ? Eller Minna drog upp benen under sig en fåtölj. Med vissa korrigeringar har boken säkert en stor läsekrets även i Sverige.
När läsaren lyckats komma halvvägs in i boken så bär det plötsligt i väg med allt snabbare händelser och intriger. Man blir nu tvungen att sträckläsa hela natten för att få veta hur det sen gick. Berättelsen verkligen tar tag i läsaren. Avslutningen ger också mersmak om att få veta hur den uppföljande romanen kommer att utveckla sig. Ett internationellt perspektiv uppenbarar sig med en ny huvudrollsperson i Anna Kaplinska från Polen. Hur som helst stort grattis till en läsvärd debutroman!


Michaela Enholm-Suvilehto, hemma-mamma (närvårdare till utbildningen), Helsingfors
 
Tack för mycket spännande läsning och grattis till en lyckad bok! Boken fängslade mig från första sidan och jag ville bara fortsätta läsa. Jag t.o.m drömde om storyn två gånger! Mycket intressant figur dendär Adrian, man lärde känna honom bra. Jag blev allt lite fascinerad av honom och kände igen mig själv i honom ibland. Den eviga kärleken mellan Adrian och Johanna var så vacker.
Trevligt var det att befinna sig i bekanta miljöer, man kunde se framför sej var personerna befann sej. "Lovisa-andan" var med på ett bra sätt. Då jag läste fick jag den känslan att det som stod skrivet hänt i verkligheten. 
Absolut inte för pornografisk, det vågade språket var som en extra krydda. Boken fick mig att skratta flera gånger samtidigt som den ibland var så spännande att det vred sig i magen på mig
Det borde göras en film av det här!  

Nina Antas, tingssekreterare, Lovisa

Tack för en läsvärd bok! Det var roligt att känna igen omgivningarna, storyn som sådan är riktigt bra och mycket av det boken handlar om kunde utspelas i det verkliga livet. Jag ser fram emot Caritas nästa bok.


Paula Gustafsson, inspektör, Lovisa:

Äntligen en annorlunda bok som håller en fängslad redan från de första sidorna! Vad är det som gör att man inte vill lämna ifrån sig boken, utan sträckläser den? Är det den bekanta omgivningen? Eller är det den trovärdiga, sorgliga men samtidigt förhoppningsfulla historien? Två människors liv som skildras så intensivt och får läsaren att reagera på de mest underliga sätt?Jag är faktiskt imponerad över Caritas debutroman och ser fram emot att få lägga klorna i hennes följande bok!

Christian Hildén, dipl.ekon., Esbo

En underhållande och välskriven bok. Sagor borde kanske ha ett gott slut, men riktigt så gick det inte den här gången.

FL Lena Silván, översättare (Luxemburg/Lovisa ):

Bokens intrig höll hela vägen. Det fanns tillräckligt med överraskningar och ingen chans att bli trött på långa miljöskildringar. Mycket intressant att läsa om livet på en dagstidning, hoppas på mera sådant i fortsättningen.

Adrian är en attraktiv och sympatisk person. Han blir kanske kär och galen alltför lätt, men det gör honom bara mänsklig. Jag gillade hans allvarsamma och lätt analytiska sätt att se på världen. Kanske vi i Adrian snart får journalistkårens egen James Bond, en gentleman som gillar sex men ändå respekterar kvinnor, föredrar whisky före Dry Martini, kör en häftig bil och lever lyxliv.

Den andra huvudpersonen, Johanna, blev något blek. Hennes dagboksanteckningar är tillräckligt övertygande, men flickiga. De passar inte helt ihop med hennes vilda förflutna, men kanske det är just hennes karaktär som gjort att män haft tillfälle att utnyttja henne.

Boken fick mig att skratta högt några gånger. De erotiska inslagen är inte för porriga och sexskildringarna fungerade. Vågar till och med rekommendera boken för min far.

Jag hoppas Carita fortsätter skriva och tror att Adrian efterhand verkligen kan utvecklas till en karismatisk romanfigur. Lycka till!

Minna Österholm, riksdagsassistent, Lappträsk:

Jag håller inte alls med förlagschef Ritamäki om att läsaren tröttnar av att läsa boken. Tvärtom! Horny24 är en av de mest fängslande böcker jag läst - sträckläst. Den lokala kopplingen fascinerar samtidigt som huvudpersonerna är spännande. Och fastän jag gång på gång trodde jag visste hur handlingen skulle fortgå - gissade jag fel varje gång, dvs boken består av oförväntade svängar.
Boken är lätt att komma in i, när man väl börjat vill man inte lägga den ifrån sig och när man läst färdigt har jag svårt att ge mig tåls för att komma över den utlovade följande boken! Bravo Carita!

Mikael Rögård, frilansjournalist, Lovisa:

Boken höll mig inte fängslad från första stund, men så småningom kom jag in i den och den andra hälften av berättelsen var riktigt intressant. Romanen var spännande, språket löpte bra, uppställningen är klar och dramatiken får sin upplösning på ett logiskt sätt. Skurkarnas själsliv hade det varit intressant att läsa mer om, men då hade boken blivit ännu längre – om nu det ska betraktas som ett fel. En god idé var det att låta trycka Johannas dagboksinlägg med kursiv stil.

Christer Johansson, servicechef, Lovisa:

Jag har inte orkat traggla mig genom många böcker, utöver facklitteratur, i mitt liv. Varken Ruth Rendells eller Jan Guillous romaner har jag orkat läsa, men Horny24 nästan sträckläste jag under tre dagar på en semesterresa. Speciellt intressant var boken då jag kände igen miljöerna som beskrivs i den. Nu får vi bara vänta och se hur det går för Adrian i fortsättningen...

Thomas Rosenberg, sociolog, frilansjournalist, på bokcaféet i Lovisa 17 mars:

Boken tog mig i sitt grepp från första sidan, jag ville bara fortsätta läsa. Romanen är bra uppbyggd. Jag vill ge författaren ros och förlagen, som inte godkände den, får ris.

Maria Schulgin, toimittaja, Loviisan Sanomien kolumnissaan "Eilen, tänään, huomenna...":

Jännittävä kirja liikkuu Caritalle tutussa lehdistömaailmassa. Sen kieli ja juoni soljuvat hyvin, kirjaa on vaikea laskea käsistään. On helppo yhtyä Thomas Rosenbergin arvioon: kustannustoimittaja, joka ei hyväksynyt kirjaa tällaisenaan, teki vakavan erehdyksen. Kaiken painetun kotimaisen ja ulkomaisen roskan keskellä Carita Liljendahlin omakustannusteos Horny24 ansaitsee kunniamaininnan.

Bertil Westergård, pensionär, Söderkulla:

Jag har läst böcker sedan jag var 7-8 år gammal och den här är en av de absolut bästa. Den beskriver livet sådant som det är i verkligheten.

Inge-Maj Liljendahl, författarens svärmor, Täby, Sverige:

Stort tack för en bra bok! Den var jätte spännande. Skönt att det blev ett lyckligt slut för Adrian efter allt han hade fått gå genom.

Lovisa gymnasium, modersmållärare Ann-Christine Kosonen:

"I kurs 5 med andra årets studerande analyserar vi nyare romaner som handlar om världen i dag. Vi kommenterar berättarteknik och språk. Bland de böcker vi analyserat finns Carita Liljendahls bok Horny24 men även böcker av Khemiri, Jonas Gardell, Lars Sund och Emma Juslin."

Tapani Ritamäki, litterär chef på Söderströms förlag, som kommentar till varför förlaget inte antog boken för publicering efter författarens första försök:

"Vi har sett stora förtjänster i texten, det är ett frispråkigt manus som inte skyggar för att ta upp sex (bra), det finns trovärdiga personer och språket är bra. Samtidigt är manuset alldeles för långt, för omständligt, läsaren tröttnar och den spänning som historien rymmer blir lidande."

Regina Backman, översättare, Luxemburg/f.d. Strömforsbo

"Rena kaninlitteraturen", tänkte jag, efter att ha tragglat mig igenom Adrians och Johannas evinnerliga gökande. Jag tröttnade ganska snabbt på deras sexfixering, tyckte mest att allt prat om sex var tradigt och förutsägbart. Jag tyckte flera gånger att sextemat och titeln Horny24 kändes lite som ett trick för att provocera, chockera och locka till sig nyfikna läsare. Jag blev nästan arg, jag menar, sex prackas på oss från alla håll i dagens värld, varför måste jag läsa om det när det nu för en gångs skull skrivs en bok i Lovisa?
Jag retade mig på detaljer i boken. Varför drack en snobb som Adrian ett så juntigt whiskymärke som Ballantine's? Har man råd med business class på flyget bor man väl inte på enstjärniga hotell i Nice? Och går man faktiskt på texmexrestaurangen Cantina West om man vill ha en god skaldjurssallad i Helsingfors?
Men det fanns bitar av boken jag tyckte om. Jag gillade skildringarna av tidningsredaktionen som Adrian jobbade på och människorna där. Jag hade gärna läst mer om det, det var en miljö jag som läsare trivdes i. Efter att på senare tid ha läst ett flertal artiklar om den idylliska staden Lovisa och dess renovera mera-anda gladde det mig att Carita Liljendahl i sin bok även tog upp andra mindre gulliga aspekter på småstadsliv: nyfikna människor som ska stoppa sin näsa i allt, föräldrar som anser att grannars tyckande och tänkande är viktigare än det egna barnets välbefinnande och det faktum att prostitution även förekommer på små orter.



linje
info