Sex och spänning på redaktionen

Den fiktive nyhetschefen Adrian Debutsky är odräglig enligt somliga, ljuvlig enligt andra. Dessutom är han bisexuell. – Kärleken har många ansikten, kommenterar Debutskys skapare, Carita Liljendahl.
Journalisten och författaren Carita Liljendahl skulle gärna vara man, åtminstone för en dag.
– Det är mycket som är enklare för män. Jag gillar den råa, brittiska James Bond-humorn men upplever att om jag som kvinna kör samma småfräcka stil kastar folk långa blickar. De reagerar annorlunda än på män som säger samma sak.
När Carita Liljendahl skulle skapa en huvudkaraktär för sina romaner fick denne alltså bli en man.
– Via Adrian får jag tänka som en man och bli arg som en man. Jag är inte den som får utbrott i verkligheten men tack vare mina karaktärer får jag det åtminstone i fiktionen.
I höst kom den tredje romanen, Skuggor av svek, om Adrian Debutsky, nyhetschef på Helsingfors Dagblad.
Redan under arbetet med den första boken insåg Liljendahl att hennes huvudperson måste vara journalist eftersom det är den bransch hon behärskar bäst.
Enklast var också att placera Adrian Debutsky långt från Carita Liljendahls egna trakter.
– Det hade inte gått att ha honom som chef på Borgåbladet eller Östra Nyland, inte ens om jag hade döpt tidningen till något annat. Kretsarna är så små här så det fick bli en Helsingforstidning i stället.
Böghatare var temat i bok nummer två – Uppdrag utrotning. Då introducerades även en ny karaktär – den homosexuelle journalisten Lucas Ericson som förälskade sig i Adrian Debutsky. Till sin förvåning drogs också Adrian till Lucas. Attraktionen håller i sig i den nya romanen fastän Adrian odlar kärleken till sin nya flickvän.
– Jag vet inte om Adrian är bisexuell men exhibitionist är han garanterat. Framför allt är han en sökare som funderar mycket på vad och vem han egentligen är, säger Liljendahl.
Adrian Debutsky har ett aktivt sexualliv och i motsats till många andra författare är Carita Liljendahl inte pryd i sina beskrivningar av sex.
– Att skriva om sex är inte svårt, tycker hon.
– Jag hör till de läsare som inte tycker om böcker med vaga antydningar om det som händer i sängkammaren. När det gäller beskrivningarna av homosex har jag funderat på ifall det finns läsare som blir rädda. De kommentarer jag får är enbart positiva.
– Min utgångspunkt är att ju att alla är lika mycket värda, oberoende av om de är homo- eller heterosexuella.
Hur Adrians fortsatta liv ska se ut är ännu oklart. Liljendahl skissar på nästa bok och vill inte uttala sig om huruvida Lucas eller Adrian visar sig vara hivpositiv.
– Nästa bok skall, som de tidigare, vara relationsromaner med ett visst mått av spänning. Intrigen brukar ge sig själv och karaktärerna lever sina liv. Ibland undrar jag om det är jag eller Adrian som bestämmer.

Annika Hällsten
Hufvudstadsbladet 3.12.2012