Hufvudstadsbladet 6.10.08
Dan Kronqvists recension

Adrian Debutsky är tillbaka. Carita Liljendahls första roman Horny24 gav mersmak, och nu fortsätter dramatiken kring nyhetschefen på Helsingfors Dagblad. Senast var huvudtemat trafficking, nu gäller det samhällets attityder till homosexualitet.
Mellan böckerna har livet så till vida gått vidare att Helsingfors Dagblad fått förstärkning i reportern Lucas Ericson, som är öppet homosexuell. Det är han som inser att mordet på Felix Sardén har ett samband med dennes kommande uppdrag som gästföreläsare på gaylägret i Pernå.
Med sådana ingredienser blir nyheten ett scoop som lever länge, men samtidigt utsätter sig Lucas för mördarens alldeles speciella uppmärksamhet.
Uppdrag Utrotning är en betydligt mera kompakt volym än Horny24. Den är också stramare och mera lättillgänglig till sin struktur. Här finns fortfarande kursiverade partier, nu i form av den länge namnlöse mördarens funderingar, men de är lagom kompakta.
Mördaren träder fram som en något klichéartad figur. Enstöring med kluven personlighet, tystlåten kroppsbyggare som blivit sexuellt utnyttjad i barndomen, homofob med dokumenterad våldshistoria. Man kan undra hur han har lyckats gå lös så länge, men med dagens vårdbudgeter är han kanske helt realistisk.
Lucas är attraherad av den stilige Adrian, och ertappas slutligen smekande chefens kläder i garderoben. Det leder snabbt till att Adrian börjar brottas med frågor om sina egna värderingar, känslor och relationer. Han har förstås en ny flickvän, och hinner vänstra lite oplanerat i Lovisa. Med dagens mobilkameror och läsarbilder i skvallerpressen var det inte så genomtänkt.
Det finns ingen orsak att tvivla på temats relevans. Attityderna till sexuella minoriteter må vara rumsrena i officiella sammanhang, men under ytan finns alltid känslor som i extrema fall leder till att någon felmedicinerad typ får "uppdraget" att utrota alla avvikare.
Mördaren ringas förstås in, precis som det ska vara i en thriller. Relationen mellan Debutsky och Lucas Ericson verkar landa på en saklig nivå, men man vet aldrig. Det upprörande i boken är inte antydningen att vi alla är mer eller mindre bisexuella. Jag chockas betydligt mer av att Adrian Debutsky har utsett Helsingforskrogen Memphis till sitt favoritlunchställe.