Ingeborg Gayer, Borgåbladet, 5.1.2013

Adrians trassliga relationer under lupp

I höstas utkom journalisten Carita Liljendahl med sin tredje roman Skuggor av svek (eget förlag, 263 sidor). Författaren påpekar att det är en relationsroman kryddad med spänning och att det är en fristående fortsättning på de två tidigare böckerna Horny24 och Uppdrag utrotning.
Huvudperson är också nu Adrian Debutsky, nyhetschef på Helsingfors Dagblad. Han är en tudelad person, självmedveten, fåfäng, förmögen och möjligen bisexuell. Han känner en obestridlig dragning till en av redaktionens öppet homosexuella reportrar men har också haft många kvinnorelationer och via dem dragits in i intrikata händelseförlopp. Romanen är uppbyggd så att läsaren parallellt får berättelser om hans arbete, hans privatliv och hans förflutna.

Fortsättning på tidigare böcker

Skuggor av svek är en uppenbar fortsättning på de tidigare romanerna och om man inte har läst dem är det särskilt i början svårt att hänga med i svängarna.
I själva verket känns just inledningen både utdragen och lätt förvirrande för trådarna är många och svåra att samla ihop. Därför är det utmärkt att det i slutet finns en lista över karaktärerna med en kort beskrivning av hur de inbördes är relaterade till varandra, listan behövs för att man ska kunna följa med i de ibland ganska tvära svängarna.
Spänningsmomentet uppstår när Adrian börjar få små meddelanden med underliga, rätt hotfulla ord på serbiska, ett språk han uppenbarligen behärskar tillräckligt mycket för att förstå innebörden. Debutsky är en försiktig person, så när brevskrivaren slutligen vill träffa honom ansikte mot ansikte, ber han sin bästa vän, polisen Anders att också befinna sig på den restaurang där mötet ska ske. Vad det hela utmynnar i ska inte avslöjas här för det är avgörande för intrigens upplösning.

Journalistbakgrund märks

Liljendahls bakgrund som journalist märks i avsnitten om hur rutinerna och snacket går på en redaktion. De känns äkta och också dialogerna löper bitvis bra.
Däremot tycker jag att personbeskrivningarna är platta och förutsägbara och till och med ibland blir som schablonbilder av den typiska bitchen, bögen, hjälten eller den framgångsrika estniska affärsmannen med tjock halskedja av guld och synlig märkesklocka.
Boken handlar om relationer mellan far, mor och son, mellan far och son, men framför allt mellan två män och mellan en man och kvinnor. Det är bara det att jag uppfattar relationer som mycket mera än det som sker före och i sängen. Här tycker jag att det finns en fixering vid just och enbart det sexuella. Och det känns i längden påklistrat för till slut orkar man tyvärr inte bry sig utan bara skummar igenom avsnitten.