Borgåbladet 4 juli 2008, Birgitta Ehrsten

Lokalt förankrade böcker kommer inte ut allt för ofta. Då de gör det, märker man klart att folk inte riktigt vet hur de ska förhålla sig - böckerna är ofta egenfinansierade och det finns inga riksrecensioner att luta sig mot. Så en författare ska nog alltid räkna med ett stänk av "vad tror han/hon att hon är" från sin näromgivning.
Är texten dessutom starkt erotisk, ja då blir nog tystnaden ännu djupare.

En bok som till en del fyller de kriterierna tog jag ändå i min hand här om dagen. Det är kollegan Carita Liljendahl på Östra Nyland, som gett ut boken Uppdrag Utrotning, och som i fjol kom ut med boken "Horny24". Den boken har jag inte läst, så bok två tog jag itu med som ett helt fristående verk.

Bokens miljö är finlandssvensk Helsingforsredaktion som väl kunde vara till exempel Hufvudstadsbladet. Centralfiguren är nyhetschefen som i detta fall är en man med dyra klädvanor, åldersångest och sviktande sexuell identitet.
Intrigen som boken spinner kring ger oss utflykter till Östnyland och Lovisa, men huvudtemat handlar om sökandet efter identiteten och homofobi, som tar sig extrema uttryck.

Det är också här som tveksamheten till berättandet kommer. Vi får oss presenterade en man som helt tydligt ska vara en riktigt glassig kvinnokarl, men som efter sin flickväns död drabbas av vånda.
Han tvekar om sin identitet, känner inte sig själv, vet inte vad han felas och verkar plötsligt bara nyfiken på att pröva något nytt. Historien lämnar oss i ovisshet om varför det går så. Vill han hänga med i svängen i sin rädsla för att bli äldre, vill han vara trendig, gör han ett misstag eller hittar han sig själv - eller vad?

Om författarinnan vill beskriva lek med den sexuella läggningen så som många regissörer och författare gör i dag, så skulle man gärna ha lite skarpare konturer på huvudpersonen. Om hon vill beskriva något som är ganska vanligt, det vill säga att vi människor bara råkar göra si eller så utan desto större funderingar, ja då är det ju lite tråkigt och inte så intressant.

Flytande men ytligt
Den deckarliknande historia som går parallellt med huvudpersonens vånda utvecklas inte till en sådan gruvligt spännande röd tråd som bär, ifall huvudpersonen inte är tillräckligt intressant. Men den fungerar nog som pådrivare i läsningen och ger bland annat en ledtråd till att förstå var en homofobs traumatiserade världsuppfattning kan få näring.
Författarinnans språk är den drivna journalistens - språket flyter och dialogen likaså. Så man får hoppas att nästa bok ger oss ännu mer lokal färg, ett fördjupat persongalleri och tyngd på berättandet - det visar hennes bok att hon definitivt skulle klara av.